Skarven klipper

dimmans väv

med vingarnas

skarpa saxar

morgonen är inne

men fågeln

bär natten

i blöta vingpennor

som dryper

skärens skuggor

över Ålands

vida hav

Skarv;

du skrattar

åt fiskarnas

osande eder

din aptit

tömmer gäddjupen

sväljer grundens

vassa abborrar hela

Näten är

ditt skafferi

sjöns öar

dina svarta slott

Här ute

är du fågeln

som skriver

berättelserna

för oss att läsa

som vilar

vid storfärjans

glänsande reling