neurotikern
och den tidigt störda människan
uppfattar språket
på två ganska så skilda sätt

medan neurotikern upplever
att orden befriar
kan den tidigt störda
bli alldeles till sig
av det svarta, runda språket

som om uttalandet är behängt
med det människan önskar bli av med
eller att det i princip bara blir värre
av att tala

eller
gud förbjude
att människan är rädd
för att släppa mörkret fritt
bli attackerad utifrån
och rasa ner i skräckens paranoia

när neurotikern får höra
"tala ur skägget gosse"
blir den glad av den uppmuntran

den tidigt störde
som dessutom har problem med symbolspråk
kan få för sig
att det är ingen bra idé att tala ur skägget
det låter bara sjukt och otäckt
och så säger man inte
det låter fräckt
och ger associationen till att vara elak
det elaka barnet

det ihjälskrämda barnet
det tystade
där orden är livsfarliga