I detta nummer av tidningen får vi veta att
sk "sovande cancerceller" inte är mottagliga för medicin
som däremot fungerar på de "vakna" cellerna.

"De här lömska cancercellerna trängs med varandra inne i tumören, utan kontakt med blodkärl. Därför lider de av både syre- och näringsbrist. För att överleva drar de ner på ämnesomsättningen, delar sig inte och blir sovande celler som inte är åtkomliga för cancermediciner. Medicinerna som transporteras via blodkärlen når helt enkelt inte fram, och om de ändå skulle lyckas komma fram så har de ingen effekt på celler som inte delar på sig".

Jag kommer att tänka på en annan sak.

Minns ni de apatiska barnen ?

Symtomen hos dessa var/är enligt wikipedia:

"Barn och ungdomar som föräldrarna menar är sjuka uppvisar beteenden med olika svårighetsgrad. Variationen går från att barnet vägrar att gå till skolan till "depressiv devitalisering", det vill säga att barnet ligger i en säng, inte talar och måste sondmatas för att få föda. Barnen kan - trots svåra apatiska symtom - höra och komma ihåg det som sägs runt omkring dem. Fem barn visade så svåra apatiska symtom att de inte gick att kontakta. När barnen tillfrisknade kunde de dock redogöra för allt som hade sagts i deras närhet under hela devitaliseringsperioden. Barnen hade alltså ingen minnesförlust för de perioder när de förefallit vara okontaktbara".

Att ( "vakna" ) cancerceller dessutom är galet hungriga i socker, godsaker, gör att man kan fundera över vad cancer i grunden handlar om.

Är det trots allt en psykiatrisk historia ?

"-De är både hungriga och kippar efter andan".