Inget finare än den fria tanken, den du och jag använda.
I orden som målar upp våra känslor, här eller ur en svunnen tid.
Din tanke min känsla jag väljer att lagra hur mina ögons tolkningar av orden dina tas in.
Vart du är i livets skede uppe eller nere, blir så trött när du söker efter svaga punkter försök att se det vackra omkring dig.
Det enda det speglar är din oförmåga, att se ur det stora i det fria ordet.
Kliv ut ur din bekväma gömma, då kommer skenet att dig visa ditt rätta jag.
Att orden dina är din svaga länk då de är i otakt, oftast hårda mörka och missriktade...ut i natten på skrik om hjälp.


Orkiden