Jag sover på tidningspapper.

Du kan tömma hela huset på allt.

Jag kommer att äta.

Linser och bönor som du vet att jag hatar.

Jag kommer att cykla till arbetet.

Jag blir lätt baktalad och hatad.

Och jag tar lätt all bitterhet.

Som existerar i livet.


Men!


Rör inte mitt liv!

Mina Fenders.

Mina Gibsons.

Min Ibanez.

Min Washburn.

Min gudabenådande Levin.

Mina Kilburns.

Mina ikoniska Marshalls.

Mitt Premier Set.

Och mina trumpinnar.

Inköpta runt om i världen.

Mitt Alesis Set.

Mina drivor av plektrum.

M.m.


Rör inget uppe på mitt rum!


För du har inte ens en antydan till känsla.

Till att veta vad jag är kapabel till.

Även efter 27 år i äktenskap.

Vad jag gör i detta fall.

I fall du trycker på den knappen.

Och låter det riktiga helvetet bryta loss.

Och går på min kärlek.

Uppe på detta rum.

Som fanns långt innan dig.

Och som kommer att existera efter dig.


Så jag behöver bara max 5 sekunder.

Med min erfarenhet.

För att avsluta dig för evigt.

Jag går bara rakt in och dödar.

Och jag vet så tydligt,
att jag kommer att sitta på häktet.

Oavsett om du är kvinna.

Om du rör.

Något där uppe på rummet.