Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Här kan jag vila.

 

 

Blommorna har slocknat. Ängen ligger tyst. Vinden är stilla. 

Där vill jag lämna min sorg. 

Jag lägger mig på ängen. Solen lyser genom molnen.

Här är jag ensam. Bara jag och en fågel eller två.

Jag sluter mina ögon. Solen värmer mina kinder. 

Här vill jag somna. 

Ryggen kallnar, jorden är hård. 

Ändå så längtar jag hit. 

Skogen och ängarna är mina lungor.

Himlen är mitt tak. Jorden är min säng.

Ensamheten är min syster.

Här kan jag vila, få lugn i mitt inre.

Så jag sluter mina ögon, sen går solen ned.

Molnen skuggar mitt ansikte.

Ryggmärgen stelnar.

 

Ljuset är starkt. Någon viskar välkommen. 

Jag ler, här vill jag vara.

 

 

 




Fri vers av genni VIP
Läst 310 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2016-09-23 14:19



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Vackert! <3
2017-03-17

  petter rost
I min bekantskap med dig som poet och person finns en kvinna som lever i en alltid strid med en förlorad i ett förlorat då, liksom ansikte mot ansikte med det omöjliga. Men den striden för du i min värld som en – "hjälte"... ja, ordet blir apostroferat därför att 'hjälte' egentligen är ett så oanvändbart ord. Men du strider precis som Sisyfos - ger aldrig upp, trotsar villkoren även om de inte utandas möjlighet. Du lever 'som om', mitt i verklighets!

Och du skriver så bedövande vackert, i moll som, ismini af apa säger. Men din moll är inte blygrå – den är full av färger. Precis som om...
2016-09-23

  i af apa
i moll
vackert.
2016-09-23
  > Nästa text
< Föregående

genni
genni VIP