Blåser en kall vind
och både vatten och
träd skakar på sig

Men snart kommer stunden
när trädets nästan kala
gren bara bär ett enda löv

Som när den sista tonen
i den vackraste visan
sjungs med blödande
skälvande stämband
Som i protest mot att
tvingas ta slut.

Och medan efterklangen
dör ut faller lövet så sakta
till marken för att föda
den jord som närt det.

På samma sätt föder
musik och ord tankar och
känslor i andra människor
Som ringar på vatten
färdas vågor av ljud.

Intill den ödsliga
tystnadens
yttersta gräns