Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Nej, jag är inte nöjd med denna. Kritik tack.


Gränsdragningar som förstör

 

 

Jag har blivit liten, rädd, skrämd. Snälla, lämna mig inte, stanna kvar, gå inte, stanna hos mig! Låt inte de med makt få förstöra vår kärlek, låt inte ondskan ta din hand. Jag brister snart, jag exploderar, jag klarar inte av att andas utan dig! Snälla, försvinn inte nu, gå ingenstans, stanna kvar! Låt milen mellan oss stärka våra band. Låt universum omfamna våra samtal, låt svarta hål ta bort våra bekymmer, låt inte gränser och förtryck få förstöra! Då har de vunnit och vi är ju starka eller hur? Vår kärlek är inte som andras, vår är levande även på mils avstånd. Dålig mottagning, brutna viskningar, men där och då gör du mina kinder röda och om jag blundar så rör du vid min nakna hud, viskar förbjudna ord i mitt öra och jag får ett rus inombords som släcker det kalla och gråa.




Fri vers av genni VIP
Läst 279 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2016-09-29 00:16



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Kanske att essensen av en text går fram mer känslomässigt, även om en text kan vara illa skriven som tycke av den som själv skriver densamma. Medan läsaren, som ofta lämnas till ett som oblitt öde, har att avgöra om det är en text att vilja läsa eller lämna därhän, att tjusa av, att den är 'som att komma hem'.
2016-09-29

  Federico Romano
Kärleksfull, kanske politisk..
2016-09-29

  S.A.I. Steve Lando VIP
närt näppandes i kärlekens starka namn
2016-09-29

    ej medlem längre
kärleksfullt stycke om älskande över avstånd...
2016-09-29
  > Nästa text
< Föregående

genni
genni VIP