Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
hon - människan, och grannar är vi alla....på något sätt


Sympati för en granne

 

 

 

min granne hon gråter

 

jag hör det inte

 

 

en ljudlös kvävd gråt

kan jag känna genom väggar och tak

hur hon skälver -

min granne

i sin förtvivlan

över att ha förlorat någon

som kom att stå henne så nära

 

 

min granne hon gråter

 

vi har aldrig mötts

 

 

hennes sorgeskalv däremot -

vi är bekanta

 

 




Fri vers av anneluca
Läst 533 gånger
Publicerad 2006-05-13 09:30



Bookmark and Share


    Bodil Sandberg
Det här är en mycket berörande diktning...visar på hur starkt vi finns i våra medmänniskors närhet...deras sorger och glädje...
2006-05-28
  > Nästa text
< Föregående

anneluca
anneluca