Jag ser dig färgad som lera

mot lövverkens orangea och röda frasighet

skårorna dövar mina rosiga kinder

bränner som skåror

lyser

hettar,

det är som om du är stammen

som rotad i mig

och den som flätar mig ur mitt grepp mot marken

jag vinglar och fälls

in i din mjuka varma famn

ditt leende är som en såg

som trär genom mina ådrors sav

jag vill bli drucken och omsluten

av dina mungipors dans,

dina läppar

fuktig frukt

som bojnar

ur himlen

hitta mig,

mellan pulsslagen

och de förvirrade andetagen

i eld,

smek mig

smek mig

smek mig