Dagen då vi sågs till slut efter lång tid, sen dess har vi varit tillsammans.
Orden hade öppnat stängda dörrar.
Hemligheter hade avslöjats för oss två.
Dina ögon avslöjade kärleken som du kände.
Orden fick mig att minnas tillbaka i tiden.
Den gången då min stora kärlek jag mötte.
Han som bärde mig genom dunkla minnen.
Av min barndom och den jobbig tonårstid.
Men hastigt du rycktes bort från mig innan vi hann få säga hej då min bästa vän och kärlek i 12 år.
Den sorgen tog många år ifrån mig, innan jag gick vidare.
Att få känna den känslan igen, då dina ögon mig ser.
Samma känsla som min stora tonårskärlek att få uppleva den igen fast i en annan stöpelse.
Den stora dagen då vi sågs och jag blev dökär i dig.
Nu några år gått, vardagen kommer livets dalar ibland känns för tunga.
Då gäller det att minnas vad det var som fick oss att falla ner i kärleksbrunnens kraft.
Jag undrar vart vi är år 2020 tänk om man kunde sia in i framtiden.
Skulle man vilja det, nog är man lite nyfiken endå.


Orkiden