Det finns en stillhet
vid solnedgången.
Vid tid för Vesper
och aftonsången.
När vinden mojnar
och till kvällsro går.
Det är som tiden
då stilla står.

Det känns nästan
som ett under,
att man kan finna
små lugna stunder,
som skänker själen
ro och frid,
i vår bullrande
orostid.