Till Sebastian: wherever you are
sommardag
vi cyklade baklänges
på cyklar av guld
längs grusvägarna
där de mäktiga gamla
ekarna vakade över
oss
när tidningsbilen
missade oss
med några
millimeter
vi såg på varandra
tvärs över vägen
kikade under solblekta
kalufser
där vi låg
under våra cyklar
i varsitt dike
bland midsommarblomster
nässlor
och tistlar
ingen av oss sa någonting
men vi var förbannat
glada att vi levde
vi fortsatte ner
mot sjön sen
gruset knastrade
under cykeldäcken
och våra ben skakade
nog en hel del
under den
fortsatta färden
nere vid stranden
hade vi snart glömt
hela incidenten
där vi låg
spanade efter
flickorna från Åsen
tjuvrökte som
borstbindare
kisade mot den
skarpa sommarsolen
och
flyttade på moln
som kom i vår väg
några kor
glodde lojt på oss
från ängen intill
vi drack våra folköl
övade på att blåsa
rökringar
vattnet skvalpade
stilla mot stranden
vi var dom friaste
ensammaste
grabbarna i världen
Peter G 20161006