STJÄRNOR PÅ SILVERTRÅD

 

I Stillhetens rike

stod jag andlös

 

drabbad av nattens skönhet

 

himlen var sammetsblå

stjärnor hängde i silvertråd

 

spröda toner hördes i vinden

 

jag sträckte min själ

mot måne av guld

 

ville fånga en stjärna

i darrande händer

 

ödmjukt be att min  önskan blev sann

 

Fri vers av Elisabeth Nilsson
Läst 321 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2016-10-07 18:56

Skriv ut
Spara som PDF

Birgersdotter Vacker text! 2016-10-10

Lars Hedlin En mycket fin text! 2016-10-10

ResenärGenomLivet Så skirt och vackert... 2016-10-09

Margareta Wersäll Finstämt och vackert! 2016-10-08

Petter Wingren Fin klang i den här dikten 2016-10-08

ej medlem längre "jag sträckte min själ mot måne av guld" Vackert skönt magiska rader...hela dikten är förstås finfin men alltid är det något hos oss läsare som trycker sig in lite extra i sinnena, och den där raden...mm. mums! 2016-10-07

ULJO Fint 2016-10-07

Fem hjärtan Vackert bildspråk i din ljuvliga dikt! 2016-10-07

ej medlem längre En magiskt vacker dikt. 2016-10-07

ej medlem längre "Drabbad av nattens skönhet" och dina fina ord, ljuvliga bilder! 2016-10-07

Bengt H Stark närvaro. 2016-10-07

Klara Ord Mycket vackert uttryckt känsla! 2016-10-07

Öknens Ros mjukt och vackert, talande bildspråk. 2016-10-07