Inte ens havet brusar upp inför regnet
som om jag höll mig torr med ditt paraply
decemberregn som skulle vara snö

här behövs varken olle eller halsduk
ur led är en årstid, i led är en kärlek till dig
på vår bänk sitter jaget, stillar en oro
längtar till timmar där gammalt blir nytt

en önskan om att allt går dig väl

manchesterbyxans ränder följer ben till fot
det är dom som vägrar gå, inte jag
tog din lotion på min hand, ja vadå?
doft, hudminnen, skratt som värmer ett hjärta

Jag vill ha och behöver en närhet

men det är väl just det
min kärlek är där och jag är här
där är, där livet lever
här är, där inte ens havet brusar upp inför regnet

bänk vänd mot havet med blicken mot himmel
och paraplyet är längesen ihopfällt.