Och så river hon ner försvarsmuren.
Den av år, tårar och hårt arbete uppbyggda.
Men så sårbar. Så sårbar.
När hon sträcker ut handen fälls vindbryggan ned.
Arbetet var förgäves.

I hennes hand lockar minnets hav.
Porlande, pockande, dragande.
Din hand dras mot hennes.
Så sårbar. Så sårbar.
Men den sträcks ut.
Och arbetet var förgäves.

Det hjälpte inte.
Handen svek på nytt. Drogs tillbaka.
Ditt snabba försök till reträtt var försent.
Du föll.
Så sårbar. Så sårbar!