Räven raskar

Ute lyste vintersolen. Blek och svag
Jag tänkte på henne
Hon som kom och gick
Hon vars leende övertrumfade solen
Och det var på sommaren

Jag såg ut över sjön
Över isen som låg på den
Jag minns hennes kropp i sjön
Vattnet som glittrade på huden
Ögonen som glittrade ikapp

Jag satte på kaffe
Sen såg jag ut över sjön igen
Jag tänkte på hennes glädje
Den fanns nästan jämt
Lika stor som världen var den

Jag tänkte på när hon simmade
Ut i sjön. Långt. Övermod
Mina ögon glimmade
Fast av tårar
Och på isen raskade räven