I höstkrudar klädda till lov för betraktaren
fötter frasar sig fram på en stig vi kallar liv
i andäktig tystnad , livet utanför, färgar våra ögon
blicken faller, händer fogar sig till handskar

där kärlekar smeker kind är nog havet som vackrast
hösten så fjärran, vintern var det som inte fick hända

här talar händer sommar,ögon smekte en kära
likt en vaggvisa i vintermörker
viken där vassen bor, en solens hemvist
nakenbad och förtrolighet, båtar kan le, även min

stillsamma tankar
vaggad i berättelsen
sekunders stillsamma timmar
varmaste minnen likt löven som frasar.