Tungt om hösten faller löven
minner mig om tankar
som bärs när det mörknar

längs stigen jag beträder
fäster löven vid stöveln
likt meddelanden att göra
en ensamhet i sällskap


det jag glömt
inte vågat
kanske sen
eller aldrig

stegen på en stig
ekar tungt i en soffa
Te med sympati, filten över benen
där själen vårdas

vart bär detta hän?