Min säng är mitt skepp
Ankrad i en hamn ämnad för spöken
På dagarna kravlar jag i grunt och lerigt vatten
Försöker samla kraft till några djupa andetag

Har jag tur så regnar det
Dropparna påminner mig om min existens
En flod av tårar var inte nog för att skölja mig bort
Och även fast ditt leende sken som solen
hjälpte det mig inte att ro hemåt igen

Som ett skepp i en flaska når jag aldrig havet
Det är så lätt att drunkna i sina drömmar
Jag fantiserar om en värld utan ångest
Och nu fantiserar ångesten om en värld utan mig