Det är behagligt ute
Jag vill inte skynda mig hem
130 fotsteg kvar
Någon lunkar bakom mig
Jag undrar vem

En tvådelad tanke
Jag är tillräckligt stark
Gör dig beredd på att fly
Grunden till all rädsla
Gör sig påmind mellan Ica och Nyby

En ständig flykt
Jag kommer aldrig att vara fri
Då jag föddes med en inåt
Istället för en utåt
Bestämde världen att det är dem emot vi

Alla kan inte relatera
Fan vad jag skiter i det
Istället låtsas jag vara stark
Halvjoggar över välkänd mark
Låter det stundande mörkret ta sig själv i röven
Hinner halvt uppskatta de golvade löven
Tills mina 130 steg är över
Fan jag glömde mjölken