Vi kom att vandra vidare längst med vägen, vilsna och tvåsamma.
Utan dig fanns en verklighet.
Utan dig fanns en märklighet.

Jag balanserar på kanten av förståndet igen.
Förvanskar min roman till en novell och nöjer mig med det arbete jag gjorde under en kväll.

Försökte lyssna på jazz men Göteborg tog tag i mig igen.

Då satt jag i fönstret i huset på Godhemsgatan, och allt var i sin ordning.
Hon sjöng från köket och kokade kaffe.
Sex, mat och musik insvept i ett evigt samtal.
Minns jag dig så, hoppas jag att du minns mig så.