När jag var liten kunde man blunda om något var farligt
sedan,
när man öppnade ögonen så var det farliga borta

När jag var liten var jag rädd för nålar
då kunde man blunda när läkaren skulle sticka med nålen
Då gjorde det inte lika ont, kändes inte lika farligt som om man tittade
sedan,
när man väl tittade så var det farliga borta

Nu blundar jag också ibland när något är farligt
skillnaden är att
sedan,
när jag tittar upp är det farliga kvar

Nu är jag vuxen och rädd för min ångest, hjärtklappningarna, andnöden som följer på det
Jag blundar hela tiden, men ändå är jag vettskrämd