Bland dimhöljda månars nätter, jag vakar igen
som om tankarna om kärleken och livet, att inte räcka till
kompenseras av mängden nätter, där vaken jag är

ett inåtvänt leende senare, jag hör vad jag tänker
sårar ett jag, där jag är som svagast

lindrar sorg med te, en filt och kudde
mitt sovrums dubbelsäng, gör mig till en paria
men sårlegans soffa, han blir min vän

min natts bundsförvant

vikten av att leva på mina villkor
inte att överleva på dina
att älska på mina villkor
hur dom än ser ut

och önska att jag älskas av dig

leva ut sina tankar och inte överleva dom förbi
låta dom nonchalera att jag ropar i vemod
och sorg för den jag en gång var

jag kan inte låta bli

framåt gryning här på själösa månars nätter
flackar tankar omkring, samlas snart för de nya
dagar som kommer och nätter som går

jag samlar de mina, tankarna som talat
till jag rättar i leden, kinden torkas, ler mig i spegeln, seså!

dags för morgon mina vänner, dags att gå.