Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hon var vacker...Och fascinerade mig oändligt...Men hon vände mig ryggen och visade upp en väst av skinn...Det var då som allt försvann...


Glas

Kvar på bordet finns
ringar av glas och koppar

De berättar samma historia
som regnet vattrar fönstren med

Din tröja var
en akvarell

Som genom glas
kommer ditt ansiktes ljus
att brytas, prismeras
och samlas i mina irisar
som dig

Jag har katedralsfönster
i mina glasögon

Allt jag ser
blir heligt




Fri vers av AtomHeartMother
Läst 654 gånger
Publicerad 2006-05-15 06:31



Bookmark and Share


  _Mian_
Poetiskt språk och inga färdiga svarskoncept tycks vara ditt signum av det jag hitintills läst. Det är helt i min smak. Konstruktiviteten sparar jag till senare tilfälle och botaniserar vidare i din poesitrave.
2006-07-28
  > Nästa text
< Föregående

AtomHeartMother
AtomHeartMother