Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett försök att ställa sig i det som ger upphov till en annan människas skugga...


Hon Talar

När bladens skuggor
dansade på marken
mindes jag.

Solen brände sig
in i min rygg,
huden rodnande,
kliade som av
ett bett.

Röda underhudsöar
sprang fram,
skapade arkipelager
på min bleka hud.

Då var det
inte bara skam
som drog blodet upp
från kroppens djup.

Inte bara skam.

Men efter den gången
Reste lugnet för alltid.

Där var bara klockklangen
från gungornas kedjor kvar.

Jag var evigt tatuerad.

Solen brände mig.
Mitt barnsansikte visade
ingen sorg.

Jag gav upp sen.

Efter den gången
smakade vattnet faddt.

Jag kunde inte längre dricka.




Fri vers av AtomHeartMother
Läst 829 gånger
Publicerad 2007-12-20 23:18



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

AtomHeartMother
AtomHeartMother