... än när kärleken
man tror sig ha funnit
visar sig bli till ett svek ...

Någonting som
är värre än
när kärleken
som känts besvarad
visar sig vara
för den man älskar
blott intet mer än en lek ...

Det är 
när man funnit
den som för en är ämnad
och känner att det är
den äkta kärleken
med all den
förälskelse och passion
och allt det där 
som hör till när man är kär ...

Men man trots allt
vänta på dess förverkligande får
inte blott någon dag, ett par veckor
utan månader och år ...

Intill dess man en dag förstår
att den äkta kärleken
för den man älskar och väntar på
är intet annat än en säker institution
som härbärgerar den säkra option
den behöver för att kunna stanna kvar
i den befintliga situation
som är den verklighet
den redan lever och verkar i ...

Och att så länge den vet
att man finns kvar 
och den är välkommen
när helst den vill 
kan den förbli där den är
i förvissning om
att man kommer att vänta
ännu lite till ...

Det är ju rätt svårt
att sig förmå
till att ifrån den 
som man vet är den rätta
vidare i sitt liv gå ...

... ty även om man ser
hur det verkligen är
så är den äkta känslan
mycket mer trovärdig
än vad den krassa sanningen är ...

Och när man väl
tror sig förstå
och känner att 
man vidare i livet kan gå
räcker det med några skrivna ord
eller en den älskades röst i telefon
för att man ska vara tillbaka
i samma situation
med samma starka känsla
av äkta förälskelse, kärlek och passion ...

Den enda räddning 
som finns
för att ta sig ur en sådan situation
är att man finner någon
som väcker till liv 
en mer äkta kärlek 
som härbärgerar 
en mycket starkare känsla 
av förälskelse och passion ...