”Som man sår får man skörda”
Sa du och skrattade
Tangenterna på tramporgeln trycktes ned
Som i en vild dans
Den fångade upp oss där i ungdomen
Det finns något sjukt i mig
Något övermoget
För jag är redan nostalgisk
25 år på väg till helvetet
Vi svor en ed, ett löfte
Som sveks några veckor senare
Vi förlorade oskulden till varandra
På Lucia
Du försvann, jag stod kvar
Jag liksom gav dig skulden
En evighet för tidigt
Jag betalade priset sedan
Vi knullade för sista gången
Och sen var det slut
Du hörde av dig
Sa att jag inte behövde vara orolig för någon graviditet
Det enda jag var orolig var smärtan
När jag slog i marken
Vaknade upp efter mitt blame game
Och såg allt klart.
Jag sa aldrig förlåt
Det är alltid för sent
Alltid för sent
När man sväljer sin stolthet.