Andas! Låt mig bara få andas! Snälla inte tusen frågor nu, du ser väl att jag önskar ro, att finna mig själv i nuet?
Snälla låt mitt fokus få, än om bara kort, vara på mig o att finna fotfäste för min själ. Jag gör allt för dig alltid och själv tillåts jag bli mindre och mindre, jag finns snart ej kvar- bara en skugga av mitt forna jag!
Att i allt för många år ge upp mig o mitt tär på min själ. Jag måste få vara jag och finna vem jag är. Mitt sken har jag länge kunnat hålla uppe, även för mig själv men efter ditt senaste svek föll jag handlöst och det blev mitt uppvaknande-äntligen!
Jag vet vad jag måste göra, jag måste finna fotfäste på stadig mark där jag inte faller utan vet jag klarar allt-även utan dig.
Du är mitt allt men har jag inte mig själv som fast punkt kommer jag fortsätta falla när du gör nästa misstag.
Jag måste finna mig, min vagn o min kupé, du är välkommen, jag bjuder in dig men du äger inte längre denna vagn, det gör jag och jag tänker inte längre ge dig fri biljetter, du måste förstå att min kärlek inte längre kommer utan pris.
För att följa mig till min hållplats måste du visa att du vill dela hytt med mig, mig och inte fler. Jag har gått över ån efter vatten men NO more för jag är trött o hemskt less att försöka finna ro mitt i alla störande moment i min vagn.
Snälla låt för sjutton de andra sitta i egen vagn, jag vill ju ha dig med mig och de andra har redan sina givna sitt platser-vi har en bädd hytt och dit får du inte bjuda in fler, inte om du vill ha mig kvar. Inga fler frågor, jag har sagt mitt. Låt mig bara andas, andas och känna mig fri & lycklig. Min hållplats kommer snart o jag önskar du ej tar ett Sidokument spår eller drar i nöd bromsen för att sakta ner min framfart mot bättre tider.
Låt mig bara andas, då är jag fri, inte tusen frågor eller ursäkter nu. Min plats är bokad intill din men den är fortfarande min så låt min sfär få vara lugn o slippa fler avbrott på den livsresa vi nu befinner oss.