Vem ser om du blöder i din själ?
Vem vet hur du mår när du ler ditt söta leende?
Vem kan äkta känna din smärta om allt du säger är att allt är bra?
Och vem kan i din vackra blick även se din smärta?

Hur kan en persons empati få dig att vackla?
Hur kan en leende blick få dig att för en sekund äkta skratta? När vad du känner är sorg och smärta, elände och ibland lättja

Livet är underbart svårt,
Härligt smärtsamt
Vackert plågsamt
Och ljuvligt gott!
Barnen bråkar och allt är som det ska.
Vilka symfonier får själen att dansa?
Kanske endast ett äkta samtal om livet som får dig att valsa?
En vacker vals i sinnets dygd
En sinnesro i minnets bryggd
En sömn som smärtan tröstar
En himmelsk stund, ett samtal, en närvaro med empati som sedan ger en drömsk blund och i drömmen uppstår vila till en ny dag gryr och hoppet är tänt på nytt.

Så... vem ser om jag blöder i min själ?