Du är min vinterbris

slungar dina varma pustar

över min hud

jag pressar mina fingrar in i dina skuldror

viker den första snön

genom gläntan

till dina läppar

värms

hettar,

gjuter sin form in i hjärtats

pulsslag

dina suckar

din väntande vinterbris

klingar kvar

över mina nyckelben

ett utrop i stadens mörkerskimmer

nordisk vintersfär

ett inrop

i hudens tunnlar

vi vibrerar

förlöser

skuggorna

över väggen

du håller mig kvar i ditt

vassa grepp

mjukt över aftonen

sveper jag mina stön ut ur våra kupade himlar

trygg i din famn

ivägföst av dina brinnande läppar

och tänder

när du ritar mönster på min hud

jag går ifrån dig

och till dig

vi bara står här en stund

säger

till varandra

flyg iväg älskade fågel

flyg iväg

tack för att du rörde vid min hud

du är min vinterbris

min vän

nu är jag redo

att komma hem

till mig själv,

redo för flammorna

och redo

för eld