Bilden av den georgiska kvinnan,
självopterat yppig,
tagande tidigt fotbad,
styr än i dag till anonyma brott.

"Du vet att du inte är en georgisk kvinna:
teaterhemlighet och spe."

"Sublima bakterie i clinch."

"Hunger i kyrkokassan."

"Mumlande silver i sjuka hinna."

"Ovanlighet i huvud,
ge nu din moteld, sega ynka!"

"Tilltufsade provisorium
och stycke till vall av lort att luffa."

"På fästning, hög, menande och oerfaren,
låtsas du charmchiffergöra."

"Du gör inhugg mot liv."

"Du lommande mörkersugga på permission."

"Skvallerhistoriers grävare,
redo för magars minneslund."

Road, i sin vördade spenslighet,
gör du, georgiska kvinna, två rörelser,
men de ger sämre skinn och sämre vatten:

"Släpa du nästa rektor genom Namibias annaler,
rimma två med våg, skär verktyg … Nä, det går inte …"

"Vovve kan vända och växa.
Ja, vända och växa."