Allt var svart, mörkaste svart.
Jag smsa sig, min riddare.
Du sa, jag bli lessen om du är de.
Hämtar dig nu om du vill.
Du kom, jag behövde inte säga något.
Du förstog, vi behövde inte prata,
kände mig trygg, mådde bättre
och kramen jag fick
värmde min sargade själ.
Hoppet kom tillbaka,
kunde nästan le igen,
fast endå fanns såret kvar.
Riddaren på min vita häst var du.
Du som gjorde så jag orkade med allt.
Kommer alltid finnas för dig, som du
en gång fanns där för mig.