väldoftande trä från en vän glöder
värmer rykande pannan sjunken mot jordens centrum
penetrerar varje por

röd himmel hägrar i den grunda drömmen
i dalsänkan med vita hunden spåras solens sista stigar som illuminerats

iskalla vindar driver oss ständigt
fruktar därför sköna synen av lila skyn som en skarp varning inför vintermörkrets monster

”luta dig alltid in”