Vi väntade förgäves på morgondagen
och att den skulle fyllas med mer kärlek än det här

Jag minns hur vi satt timmar i sträck 
utan att ha något att säga
för allt var redan sagt
tusen gånger om

Med skräck i rösten
fick du ur dig 
Jag undra vad som händer i morgon

Jag vet
För vi har levt här idag, i hundra dagar
och morgondagen
den kommer likna den här, exakt

Men i dina ögon lyste rädslan 
rädslan över att behöva ta dig igenom
något okänt

Jag försökte hjälpa dig
men du stannade alltid kvar i
minnena av det förflutna

Och jag minns att jag
älskade dig
men jag minns inte hur

Och jag ville något mer än att
sitta tyst varje kväll
och veta att morgondagen skulle blir den samma

Vi hade säkert kunnat börja om igen
men efter gång på gång
ser jag längre ingenting som är värt
att börjas på

Även om jag alltid kommer minnas
att jag älskade dig
en gång