Jag förstod nu
att det var aldrig mina läppar du kände
när du kysste mig
 
Jag förstod
att det var aldrig mig
som du längtade efter
när vi inte pratat på evigheter

det var väl bara jag
som aldrig kunde sluta
måla upp dig och mig i mina tankar

jag vet
jag borde ha frågat dig först
om jag fick sakna dig på nätterna 
då hela staden tycktes sova, utan jag

Jag förstod nu
att jag var aldrig samma sak
som flickan som så länge suttit fast under dina ögonlock

Ja, jag vet
jag borde ha frågat dig först
om hur du kände för mig
innan jag fastnade

Men jag hann aldrig

för jag hade redan
målat väggarna fulla
av saker jag tror du hade älskat

Om du älskade mig