Människor föds, människor dör.
Ingenting mer att berätta.
Tysta vi gå, en och en,
och planerar vårt liv efter detta.

Fort ilar människan i stadens larm,
men vad är det förgäves vi jagar?
Livet är ändå ingenting mer
än summan av nätter och dagar.

Allt medan slumpen, vår Herre,
skrattar åt sprattet han bjöd;
man vet inte att man har levat
förrän man är död.