jag ser linjerna

grenverken som sveper utanför mitt fönster

som hör

när grenarna knäcks mot solljuset

din hud under min

din blick som viker bränningarna

i mina ögon

jag vill att du ska smaka stammen

nå ända in

i de flätade rötterna

kanske fåglar måste flyga

kanske är jag idag

ett havsdjur

skummande

i havets grönsalta skimmer

och dina händer

som fjädrar

över mina skuldror

när du sänker din kropp

mot min kupade rygg

jag vill att du ska stanna

det tar tid

att nå de förgrenade hjärtslagen

så att din hud förlänger min

jag vill föra dig ned i strömmarna

in i mina andetags skum

och se dig flyta,

dyka,

dansa,

i vattendjupens rymd

din hud är mjuk

som blå koraller

din mungipa

honung och salt

när dina vingar

famnar luftrummen

och du flyger förbi mitt fönster

det som är bräckligt

knäcks

i periferin

det gör ont

när dina fingrar trevar över min bröstkorg

din skönhet droppar över mig

som solandat regn

du viker vågorna

ur mina grådimmiga gamla tårar

och ser allt som inte är jag

rinna ut

kanske fåglar måste flyga

från en punkt till en annan

över himmelbildens fasta kartor

över min tinning förlist

det är så jag ser dig komma

du

som

lindar ditt hårsvall

runt min rygg

som vaggar mig 

som stryker mina ådror 

så som havet alltid gör mitt hjärta helt

och jag vill att du ska stanna kvar

men fjädrar är förgängliga

de stryker lugnt

och skirt min hud

men känns

som eld vid

magens grindar

och vad kan vara vackrare än

att stå kvar i sin egen saltrusiga våg

att skumma för de vackraste av kyssar

och kyssa sig vild

som om även havsdjur kunde flyga