Är vi intet annat
än ett renodlat kollektiv
där den enskilda ingående existensen
ej har något verkligt värde
så som egen individ?

Alla vet 
att förtroendet
mellan
läkare och patient
är avgörande 
på alla sätt och vis ...

... för 
såväl känslan
av säkerhet, trygghet
som för utfallet
för prognosen om överlevnad
och sannolikheten 
för att under tiden 
kunna ha ett någorlunda
känslomässigt kvalitativt liv ...

Likväl
hälsovårdens administration
byter ut
läkare man känner
och som man har förtroende för
eftersom man träffat dem
så regelbundet förut
under en längre tid ...

Något som visar på
att de ej blott bara
saknar varje känsla
för patienten som 
person och individ
utan än värre 
ej inser eller vill förstå
vad kontinuiteten
i en fungerande relation
mellan läkare och patient
har för betydelse för 
att vården ska prognosticerat 
utfall kunna nå ...

Det är väsentligt
oavsett vad det gäller
för typ av hälsovård i allmänhet
men för dem med livsavgörande 
sjukdomar i såväl teori som praktik
i synnerhet ...

... då den själsliga balansen
och känslomässiga tryggheten i sig
är direkt avgörande för om
patienten kommer att svara på behandling,
kunna läka och återfå en relativ friskhet 
eller ej ...

Blir så innerligt frustrerad,
irriterad och  förbannad
på hur uppenbarligen obildade
personer får positioner
som kan styra och ställa
så att det snart ej längre existerar
ens en grundläggande nivå
för den hälsovård
vi alla var och en
i ett samhälle som vårat
borde kunna förvänta sig
och ha all rätt att få  ...