Bäste Hugo!

Nu var det länge sen vi sågs. Tänker ofta på dig när

jag diktar. Det var ju faktiskt du som fick mig att

börja skriva efter min korta karriär som kändis-

journalist. Jag minns när du bjöd på franskt mörk-

rostat kaffe i ateljén där du bodde men inte

arbetade. Du berättade att du startade dagen med

några rader i dagboken. En gång läste du högt ur

den. Då förstod jag vilken duktig poet du är.

Häromdagen började jag leta efter dina dikt-

samlingar men hittade dem inte. Jag kontaktade

då Jan som nyligen skrev en biografi om din

konstnärsgärning. Han rekommenderade

en bokhandel i Ljusdal som säkert har full koll

på dina gamla dikt- och konstsamlingar.

Förrförra året besökte jag och min sambo ditt

föräldrarhem i Hälsingland. Där fanns en komplett

samling med böcker med dina målningar och dikter.

Jag minns hur nervös du verkade vara efter en dag

i arbetsateljén i Hässelby strand. Du berättade

andfådd om att du och din fru planerade en resa till

New York. Där skulle du äntligen få din aptit tillfred-

ställd när det gällde traditionell jazz med Louis

Armström och även modern bepop med rötter hos

Charlie Parker.

Du berättade senare att du även provat LSD och

tagit hem pulvret till Stockholm. Men du var rädd

för effekterna och låste in varan i kassaskåpet.

Jag minns din viktiga kontakt med Dr T, som genom

hypnos fick dig att sluta dricka alkohol. Minns också

bandspelaren du hade på axel med inspelade terapi-

samtal. Det jag inte visste då var att det var din

fru Dora som ordnat kontakten med Dr T. Eftersom

hon var etablerad kriminalreporter hade hon en stor

kontaktyta till en värld fylld av brott och straff,

sprit och knark. Det var på den vägen hon fick

kontakt med honom.

Egentligen är det märkligt att vi överhuvudtaget

lärde känna varann, du och jag. Det råkade ju vara

så att Doras son, Gunnar, från tidigare äktenskap,

blev klasskamrat med mig efter sina misslyckade

juridiska studier. Dora var pådrivande och tyckte

att det var bra om jag kunde vara pluggkompis till

Gunnars nya studier i statskunskap. Dessvärre ville

Gunnar hellre gå på krogen än studera vilket var

förödande för våra studier och tentor.

Det du inte vet är att förklaringen till att vi, du och

jag,inte träffades hemma hos dig senare berodde på

Gunnars vidlyftiga liv. Jag bröt med honom och

började studera reklam och kommunikation vid

Stockholms universitet.

Bästa hälsningar

Fredrik P.

ps.

Du ska veta i din himmel att jag är dig evigt tacksam.

Nu har jag diktat i tio år och planerar att ge ut

en egen bok. ds.