Jag ska tala om en gång
Innan jag började tala på tvång
Jag var med om något märkligt
Men helt definitivt verkligt
Trots att det gått så många år
Så minns jag det som igår

Jag var ute en månklar kväll
Och kände mig extra emotionell
Tankarna vandra’ - och likaså jag
Då mitt hjärta slog dubbelslag!

Mörkret växte och därur
Växte en kolossal figur
Varken människa eller djur
Omöjlig att tämja eller sätta i bur

Rytande med ögon lysande röda
Som något hungrigt i jakt på föda
Dödens skugga beredde sig
Med brett gap huka’ den över mig!
Jag greps såklart av panik
Men kunde inte ens få fram ett skrik

Det blixtrade till och mörkret slog
Som en piska, jag trodde jag dog
men inuti vaknade någon till liv
Och denne någon var aggressiv
En tuggande vrede åt mig inifrån
En vrede jag ej kunde fly ifrån!

Jag blev fast i ondskans vrår
I vad som verkade vara flera år
Men när natten besegrades av dagen
Så erkände sig besten tillslut slagen
Min hud var täckt av ömma sår
Och jag var fastspänd på en bår!