Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt på rim om social ångest för att jag sitter på mitt rum och vill umgås men har social ångest. Ursäkta att jag rimmade med kräka.


Antisocial fotboja

De är där och jag är här
I mitt rum jag gömmer mig.
Att lämna rummets trygga sfär
Är så svårt att lära sig.

I magen hjärtat svider
I bröstet pulsen kvider
Huvudet aldrig tiger

Tänk om, tänk om! Det lossnar snart!
Tänk om ångest inte fanns…
Mot mig själv är det uppenbart
Att jag inte har en chans.

Kroppen slutar läka
Känslorna jag späka
Ingen mat att kräka

Från mig själv vill jag göra mig fri
Och bryta ångestens kedja.
Fri vill jag vara, fri vill jag bli –
Jag är så trött på att bedja.

Ta ett skritt
Springa fritt
Bli allt kvitt

Så vill jag leva




Bunden vers (Annat versmått) av LillyLost
Läst 45 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-10-16 22:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

LillyLost
LillyLost