det är ledan som drabbar en
redan som barn
som skär ett snitt i den svällande kroppen
tömmer all död jävla skit i diskhon
medvetandet som grumliga droppar av segt slem från sårkanten
man upplever sig rinna ner genom de runda små hålen i silen
ner i avloppets svarta marianergrav
kanske träffar man på djuphavsfisk
simmar runt och pressas samman av tusentals meter vatten
antar vidriga proportioner

eller kanske fastnar man i avlagringarna
ledningarnas åderförkalkningar
bygger en hydda av mättat fett och kaffesump
och vanställs
fräts sönder av kaustiksoda
som nya hyresgäster häller
utan att veta
att det var här jag hamnade
när jag försvann