det snöar in på köksgolvet
där mommo stekte plättar
strösocker, hjortronsylt, vispad grädde
doften i trapphuset känns nästan
när jag passerar förbi och blir stående en stund
på andra sidan stängslet

jag tänker att det ser ut som ett dockhus nu
urblåsta hålrum
gapar vidöppna ut i vinternatten

tomma och mörka står hemmets vrår
när livet slutligen lämnat dem
sängskuggan på sovrumstapeten ett sällsynt vittne
det förflutna har ingen plats i framtiden

jag vill tro att det spelar roll
att minnas

Gruvfogdegatan försvinner
som ett kontrollerat bombnedslag
och på sätt och vis är det sant
det är långdraget krig
och det finns inget vi kan göra