i vinden vajar lyftkranars stålskelett
smäller förtöjda byggplastssegelskepp
strålkastardager
från de svarta fåglarnas utkikstorn
kastar min skugga
lång och svulten
längs gatan

butikernas skyltning strålar
målar ljusgator i regnet
jag ser vålnader
skymtar oss i fönsterglasen
asfalten uppfläkt
fotspåren i svart jord
och över blöt höstmörk betong
fimpströsslet vid busshållplatserna
gammalt vintergrus
och på torgets ödemarker
mosig mjukglassbägarsommarrest

jag stannar vid en stängselkant
där de river och reser
plöjer åkern
odlar nånting nytt och omspännande
nånting mer lönsamt
svällande

allt är en investering

vi lever i ett växthus
en plats i formgjuten plast
där inga vilda blommor blommar
man känner sig
som en främling
inför allt
man blir obehörig
i sitt eget hem
äger ej tillträde
i större utsträckning