Blicka ut över sjöar och skär,
Skog och äng
Berg och fjäll.
Här har vi byggt vårt rike, under sol och måne,
Det byggdes med fäders blod och svett.
Här föddes vi och här dödde vi, jämt vänner och fränder.
Här vandrade vi fria och fröjda.

Nu haver vår boning täckts av mörker och storm,
Fjättrar har oss smidits, de söke oss att snärja!
Genom nattens stormiga faror än en flamma kallar,
Där väckes uti ynglingars bröst en åkallan,
Herren den sköne kämpen dem svara,
Att inför Gud och Konung lystra sin plikt!

Träd upp över blomsterklädda kullar,
likt Asar framför Vaner, där ljuda vårt Svenska lösen!
Låt det väcka folket och dess styrka som djupt rotat äro i själen,
Lär dem att greppa järnet, stå enade i den nya gryningen!

Hissa fanan högt, det är den gamla ordningens fana,
Dess fladdrande veck oss omhuldar, de bliva vårt kärlekstecken.
Marsch! Nu kallas till nödde krig!
Farväl till hem och härd, nu vandrar kolonnerna ut,
Ut på leden mången Svenske män vandrat förr.
Hissa fanan högt och låt den leda oss in i evigheten!

Om vi än alla dödde i krig, så dödde vi fria och med mannamod i barm!
Gud är med oss! Krigsmän gån fienden på!
Framom fanan vi uträtta våra ynglingadåd,
Genom blod och larm gryningen kallar,
Hissa fanan högt, den give oss nytt mod,
Gån på, fienden slå och ljud vårt seger rop!

Träd upp över blomsterklädda kullar,
Blicka ut över sjöar och skär,
Skog och äng
Berg och fjäll.
Än står Svea fröjd och fri!