Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vilsen

Snö falla tyst på en gång bördig jord.
Nu finnes endast karg köld.
Snö blek som ben kläder landet i tystnad.

Frusna fingrar smeker sprucken läpp.
Kvidan dämpas och bliver endast ånga.
Tåren frusen uppå rosig kind.

Rävtjut tvingar fågeln till flykt.
Ack den fågelsång som en gång var.
Mörkret kryper sig framom solen.

Kölden omhuldar kroppen.
Vinden piskar huden och leker kring såren.
Blod märker spåren i snön.








Fri vers (Prosapoesi) av Vedergällningen
Läst 153 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-12-21 05:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Vedergällningen
Vedergällningen