Bland dunkel och sot de svaga leva,
Som av falska konungarna låtit sig styras.
Konungar som härskar med lust och illdåd,
Vars tungor sprider pest och hat.

Blicka mot skyn och beskåda,
Huru frälsningstimman nalkas.
Mörkrets era skall brytas,
Ljusets gryning har danats.

Ur gryningens sken en ryttare urskiljas,
Ett svärd mot det onda han bringa.
De falska konungarna till vapen kallar,
Deras barbarer stridstjut bjuder.

De fylkas framför borgar och slott,
De falska konungarnas makt har sinat.
Dekadensens skaror i gryningsljuset pinas,
Med blödande ögon de ryttaren skåda.

På springare vit han barbarerna rider så när,
Med var hovslag reningselden spridas.
Sitt flammande svärd han upp höja,
Svärdet huvudena från kropparna skilja.

Borgar och slott nu reningselden slukar,
De svaga går i kvav på barbarernas blod.
De falska konungarna nu i blod och eld vadar,
Ryttaren han deras liv nu slukar.

Solen dunklet betvingar och åter ljus bjuder,
Ur blod och död en ren värld stiger.