när jag blundar känner jag dina fingertoppar
de vandrar över min kropp

de stannar i korsningen mellan magen och låren
och mina ögon vandrar mot dig

"varför stannar du?"

den inneboende osäkerheten påminner
min kropp har många berg och kullar
små diken och gropar

dina fingrar fortsätter vandra
och mina läppar söker sig till dina

får verkligen sånna som jag uppleva stunder som den här?

jag blundar igen

"varför blundar du?"

för jag glömde ju nästan bort
att osäkerheten bor i dig också