om detta hade varit en film hade du överlevt allt sa du och somnade
utanför var det vinter och döda maneter på gatorna
det föll istappar från taket mot din rygg och jag sökte efter fläckar av liv över dig
du känns som en huvudroll var det sista du sa till mig som jag minns
grönt te och praktiska byxor
i åtta minuter sörjde jag vårt ickeliv som inte blev
bankade huvudet mot handfatskanten och fuskade i plockepinn
jag har aldrig skrivit ditt namn förut
tappat bort din portkod och snölyktan vi en gång tände dog i stormen vid lucia
du har inte ringt en enda gång sen sist och inga bilder av dig finns kvar i min mobil
meterhöga smärttrösklar och torkad kastanj
jag skriver initialer jag minns över armen med tunn tunn blyerts som lämnar viskande märken i huden
ingen efteråt är som du
orgasmerna är dom samma och min gardinstång har fallit ner
jag minns vindarna över majornas gator och en tygpåse med använda trosor i
en man som satt ihopsjunken vid en port en morgon och jag som inte ens stannade och tog hans puls
jag var så trött på män
tänkte att han fick sitta där
annars ringer jag alltid ettetttvå
det vet ju du
jag håller i skosnören när det blåser
leker med ett mynt
singlar slant om våra minnen
klave och svårmod
det är inte att det blir svart i maj för att du hör av dig
du som sa att jag en gång dödade dig med blicken på nån bar
jag minns inget mer än att jag drack upp om och om igen och kastade en vas på en kille som stod i vägen sen fick jag gå ut
jag var för mycket för dig från början
det visste jag första gången vi sågs
jag var rovdjur och du hind och jag skulle slita dig i stycken
gnaga av dig senor och skinn och lämna dig i solen
kasta dina ögonhålor rakt in i solsystemet
brynt smör och spets
tröttheten i tystnaden och tyranner i tusental
jag färgar mina tyger blåa och sveper dina klor som jag rensat från blod och pälsrester
smyger genom kvarter med fradga i famnen
en sekund av en handrygg och ögon i nacken
jag är drevet och massan
jag tvingar dig mot kanten
faller över och under dig
regisserar ditt sista vrål mot avgrunden
hållplatser och skal
rutor som krackelerar
hur du andades mot min kind
grön intensiv blick och eldsvåda
minnen i papp och en ledstång ner till stranden
jag ritar ditt ansikte här
låter vågorna ta dina öron och andas mot det djupa
du kan ta mig överallt men inte här
och jag är särskilt vacker utan dig
välvd och stark i motljus
av citrus och lönn
fruktsam och skör
överlevde alla visuellt
även dig